”I islamiskt tänkande är förebildliga ledare både högaktade och anspråkslösa, förmögna till vidsynthet och inspiration, men på samma gång självuppoffrande i att tjäna sitt folk. När ni läser dessa sidor kommer ni, hoppas jag, själva kunna se hur nära Muhammad kommer detta ideal. Min poäng i denna bok är att detta ideal – som mer än en gång tränger fram i Profeten Muhammads liv – stämmer väl överens med det som vi känner som den universella sanningen om ledarskapets natur och praktik.”

”Hans beredvillighet att utsätta sig för förföljelse för sina övertygelser, den höga moraliska karaktär de män som trodde på honom och såg upp till honom som ledare hade, samt storslagenheten i hans slutliga gärning – allt talar för hans grundläggande integritet. Ingen av historiens betydande fgurer är så lite uppmärksammad i västvärlden som Muhammad.

”Jag ville känna den främste som idag utövar ett obestritt inflytande över miljoner människohjärtan. Jag blev mer övertygad än någonsin om att det inte var svärdet som på den tiden vann en plats för islam i tillvarons struktur. Det var den kompromisslösa enkelheten, Profetens totala självuppgivelse, den minutiösa hänsynen till löften, hans intensiva tillgivenhet för vänner och efterföljare, hans mod, hans oförskräckthet, hans absoluta tro på Gud och på sitt eget uppdrag. Detta och inte svärdet besegrade allt motstånd och röjde varje hinder ur vägen. Då jag slog igen den andra volymen (av boken om hans liv) beklagade jag att det inte fanns något mer för mig att läsa om hans fantastiska liv.

”Hans namn, som betyder ’högt lovprisad’, passar väl till vissa stycken i Bibeln som förutsäger hans ankomst. Muhammad anses inte ha skrivit någonting själv, utan använde sig av en amanuens. Hans synbara analfabetism hindrade honom inte från att författa [dvs. förmedla den Heliga Koranen som uppenbarades för honom och betraktas som] det arabiska språkets mest berömda och elokventa skrift, eller från att förvärva en sådan förståelse för ledarskap som sällan hittar fram till välutbildade människor.”

”Filosof, orator, apostel, lagstiftare, krigare, tankars erövrare, återupprättare av förnuftsbaserade läror, av en kult utan avbilder; grundare av tjugo jordiska riken och ett andligt rike. Det är Muhammad. Med hänvisning till alla måttstockar med vilka mänsklig storhet kan mätas kan vi ställa frågan: Finns det någon mer storslagen man än han?”

“Han är profet och inte poet, och därför måste hans Koran uppfattas som Gudomlig Lag och inte som en mänsklig produkt gjord för utbildning eller underhållning.”

"Det är ingen tvekan om att profeten Muhammed är en av de största reformatorerna som tjänade det sociala ramverket mycket väl. Det räcker för honom att han ledde en hel nation till sanningens upplysning och gjorde den mer inriktad mot lugn och fred och hindrade blodutgjutelse och människooffer (även om detta aldrig bevisades mot araberna före islam).

thomas Carlyle gjorde ett försök att teckna det mänskliga intellektets utveckling genom att använda sig av historiska personer som koordinater, och gav Profeten Muhammad en särskild plats i boken i kapitlet ’Hero as a Prophet’. i sitt verk uttryckte Carlyle sin beundran genom att passionerat föra fram Muhammad som en agent för förändring i hegelsk mening
Notera: thomas Carlyle gjorde ett försök att teckna det mänskliga intellektets utveckling genom att använda sig av historiska personer som koordinater, och gav Profeten Muhammad en särskild plats i boken i kapitlet ’Hero as a Prophet’. i sitt verk uttryckte Carlyle sin beundran genom att passionerat föra fram Muhammad som en agent för förändring i hegelsk mening

”Han var såväl statens som kyrkans överhuvud, han var kejsare och påve i ett; men han var påve utan påvliga anspråk, och kejsare utan kejserliga trupper, utan en stående armé, utan livvakt, utan palats, utan en fast inkomstkälla. Om någonsin en människa har rätt att säga att han härskar med Gudomlig rätt, är det Muhammad, ty han hade all makt utan dess redskap och stöd. Han hade inget intresse av makten i sig. Anspråkslösheten i hans privatliv var i linje med hans offentliga liv.

"Islam lär ut att Gud har gett människan förmågan till förnuft och förväntar sig därför att människan ska resonera sig fram objektivt och systematiskt. Med tanke på kunskapsläget på Muhammeds tid så är det otänkbart att uttalandena i koranen som är kopplade till vetenskapen kan ha varit människans verk.En fullständigt objektiv undersökning av koranen i ljuset av modern kunskap får oss att inse överensstämmelsen mellan de två.