Den islamiska civilisationen
Sociala värden
Muhammad uppmanade människor att älska varandra
Muhammad sa: ”Vid Gud svär jag att ni inte kommer att vara sanna troende på Honom om ni inte älskar varandra. Jag ska berätta om något som om ni gör det kommer att få er att älska varandra. Hälsa på varandra och gör det till en regelbunden vana.” (Muslim 54) Och han sa: ”Ingen blir en god troende om han inte för sina bröder önskar det som han önskar för sig själv.” ( Muslim 2699) Han sa också: ”Den som hjälper en annan att klara en svårighet, kommer Gud att hjälpa att klara en svårighet på Domedagen, och Gud hjälper alltid den som hjälper andra.”1 Muslim
Att hälsa på människor är ett fredsbudskap:
”Underskatta aldrig värdet av en vänlig gest, om det så bara är att möta andra med ett leende.”2 Och han sa: ”Den som hälsar först är närmare Gud.”3 Vid ett annat tillfälle sa han till en person som frågade honom efter ett bra sätt att bemöta människor på: ”Erbjud dem mat och hälsa på dem som du känner och dem som du inte känner.”4 (Muslim 2626)
Muhammad brukade hälsa människor med värme:
Enligt tillförlitliga återberättelser hälsade Muhammad på människor med värme, och då han skakade någons hand släppte han aldrig taget först.
Muhammad had a high sense of humour:
Han var en mycket hjärtlig och optimistisk person. Människor som hade med honom att göra beskrev honom som en sympatisk person. Samtidigt var han högaktad och respekterad. Han brukade skämta och skoja med sina vänner och familjemedlemmar. På Muhammads tid var tävlan (såsom kapplöpning) en vanlig fritidsaktivitet. Det berättas att Muhammad ofta sågs tävla med sin hustru och sina barn
Sinne för humor i samvaro med en äldre kvinna
Det berättas att en äldre kvinna bad Muhammad att be för henne så att hon skulle komma in i Guds paradis. Muhammad svarade skämtsamt: ”Det fnns inga äldre kvinnor i Guds paradis.” Hon missförstod honom och blev förvirrad. Snart förklarade han: ”Du (och alla andra) kommer att vara unga när ni träder in i Paradiset.”
Sinne för humor i samvaro med vänner:
Vid ett tillfälle såg Muhammad en person som hette Suhayb. Suhayb hade ett svullet öga, såg rätt eländig ut och åt en mogen dadel. Muhammad ville skoja med honom för att muntra upp honom och sa: ”Hur kommer det sig att du äter dadeln när ditt vänstra öga är svullet?” Suhayb insåg att Muhammad skojade med honom och svarade: ”Oroa dig inte, jag äter den på högra sidan av munnen.” (Al-Hakim, 4/411, 8357. Ibn-Majeh 4/500, 3443) Anas bin Malik berättade att en man kom till Muhammad och bad honom om en tur på en kamel. Muhammad sa: ”Jag ska ge dig en tur på en kalv till en kamelko.” Mannen svarade: ”Vad ska jag med en kalv till?” Muhammad sa då: ”Är inte alla kameler kalvar till kamelkor?”5
Muhammad brydde sig om och älskade barn
Muhammad ägnade barn stor uppmärksamhet. Han hälsade på dem och lekte med dem. Vid ett tillfälle såg Muhammad en liten pojke som var ledsen för att hans lilla fågel hade dött. Trots att Muhammad var på väg någonstans tog han sig tid med den lille pojken för att prata med honom och hjälpa honom att hantera sorgen.6 Muhammad brukade uppmana föräldrar att ge uttryck för sin kärlek till sina barn genom att pussa och krama dem och vara rättvisa mot alla sina barn.
Muhammad beskrev en far som aldrig kysste sitt barn som att sakna något i sitt hjärta.
Muhammad beskrev en far som aldrig kysste sitt barn som att sakna något i sitt hjärta.
Muhammad hade en judisk granne som inte accepterade islam och som inte behandlade honom väl. När denne judiske granne blev sjuk besökte Muhammad honom i hans hem, vilket gjorde att grannens hjärta mjuknade. Muhammad besökte även en judisk pojke i dennes hem när han blev sjuk. Pojken hade tidigare arbetat för Muhammad
Muhammad betonade särskilt godhet mot grannar:
Muhammad berättade för sina följeslagare att Ärkeängeln Gabriel betonade detta att vara god mot grannar. Muhammad slog fast att den som tror på Gud och Domedagen ska vara god mot sina grannar. Vid ett tillfälle sa han till en följeslagare vid namn Abu Thar: ”När du lagar soppa ska du använda mer vatten [dvs. öka mängden soppa] så att det blir tillräckligt för att bjuda några av dina grannar.”
Muhammad avskaffade bristande socialt beteende:
Vid flera tillfällen slog han fast att den goda moralens människor är de som kommer att stå honom närmast på Domedagen och vara mest älskade av honom. Han sa också:
”Hata inte varandra, var inte avundsjuka på varandra, och var bröder.”7”En Gudstroende svär inte, förbannar inte, och använder inte dåligt språk.”8
Inget hån eller förtal:
Muhammad (fvöh) reciterade följande vers ur den Heliga Koranen (som muslimer betraktar som Guds Ord och inte Muhammads egna):
Troende! Män skall inte göra narr av andra män – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och kvinnor skall inte göra narr av andra kvinnor – det kan hända att de som de gör narr av är bättre än de själva. Och förtala inte varandra och ge inte varandra skamliga öknamn; det är gement, troende emellan, att använda öknamn som leder tanken till synd och lastbarhet, och de som [beter sig så och] inte ångrar det gör sig skyldiga till en svår orätt. Koranen 49:11
Ingen fördomsfullhet, ingen ondsint misstänksamhet, inget spionerande, inget skvaller:
Troende! Undvik i möjligaste mån att göra lösa antaganden [och förmoda det ena och det andra om varandra]; det kan ligga synd i sådana antaganden. Och spionera inte på varandra och tala inte illa om andra bakom deras rygg. [Eller] skulle någon av er vilja äta sin döde broders kött? Nej, den [tanken] skulle ni fnna vämjelig! Och frukta Gud! I Sin barmhärtighet går Gud den ångerfulle till mötes! Koranen 49:12
Vidareförmedla inte felaktig information:
Troende! Om en människa som inte åtnjuter stadgat rykte [för tillförlitlighet] kommer till er med en upplysning, försök då reda ut [vad som är sanning], så att ni inte utan att inse det tillfogar [andra] skada och sedan måste ångra vad ni gjort. Koranen 49:6
Att tillföra kvalitet genom etikett och god ton
Muhammad lade stor vikt vid etikett och ett gott beteende. Han lärde sina följeslagare att etikett och god ton är en del av hans föredöme och sätt att leva (Sunna). Därutöver manar en rad stycken i Koranen till mildhet och gott uppförande. Muhammad påpekade att änglar upprörs av samma saker som människor (dvs. högljuddhet, dålig lukt etc.) Det följande sammanfattar en del av islamisk uppförandekod och -etikett.
Etikett med kvinnor Sänk din blick och stirra inte på kvinnor eller människor som passerar dig. Muhammad böjde sina ben för att hjälpa sin hustru Safya att komma upp på en kamel genom att kliva på hans lår. (återberättat av Anas bin Malik – Bukhari, 9/20)
Muhammad (fvöh) respekterade andras uppfattningar
Om hans instruktioner av följeslagarna uppfattades på två olika sätt brukade han godta båda sätten under förutsättning att båda uppnådde önskat resultat på ett tillåtet vis. I samband med slaget vid ”That Al-Salassel” kritiserades den muslimske befälhavaren Amr bin al-As för att ha lett en bön utan att ha tvagat sig och gjort ghusl (och befann sig därmed i ett tillstånd av rituell orenhet). Muhammad (fvöh) lyssnade på hans ursäkt och accepterade den. Amr förklarade att det var kallt den natten och att han om han tvättade hela kroppen kunde ha blivit sjuk och inte kunna leda sin grupp
Anas bin Malik sa att han under tio års tid tjänade Muhammad (fvöh) och inte en enda gång tillfrågades om varför han gjorde på det ena eller andra sättet.(Al-Tirmidhi, 3351)
Muhammad uppmuntrade konsultation och demokrati (Shura):
Muhammad konsulterade alltid sina följeslagare och även sin hustru. Han rådde sina efterföljare att vara objektiva och använda rationellt tänkande. Han gav dem ansvar och involverade dem i beslutsprocessen.
When the Meccan chiefs, along with other Arab tribes, planned to attack Madinah, a Persian Muslim put forward a proposal to dig a trench on the northern side of Madinah.
När Meckas ledare tillsammans med andra stammar planerade en attack på Medina kom en persisk muslim med förslaget att gräva en löpgrav längs Medinas norra utkant. Trots att detta var ett främmande koncept som aldrig tidigare tillämpats i Arabien och att det lades fram av en person utan någon särskild position övervägde Muhammad förslaget noga, och till sist gillades det av majoriteten av muslimerna. De grävde en löpgrav som var 5,5 km lång och 4,6 m bred.
Vid ett annat tillfälle (slaget vid Badr) sa en person från folket till Muhammad : ”Profet, om ditt val att slå läger här inte är följden av en uppenbarelse, får jag föreslå att vi flyttar till ett annat ställe?” Personen i fråga lade fram sina argument för sitt förslag och efter rådplägning välkomnade Muhammad och muslimerna det och flyttade till den föreslagna platsen.
Att respektera människor med annan tro:
Muhammad manade sina följeslagare att vara vänliga och öppna mot människor med andra trosuppfattningar, och samtidigt upprätthålla en bestämd personlighet och en tydlig förståelse av sin islamiska tro. Muhammad visade vid flera tillfällen hur högt han respekterade människor oavsett trosuppfattning. Det berättas hur han ställde sig upp för att visa respekt för ett passerande judiskt begravningsfölje. En följeslagare undrade varför Muhammad stod upp för den döde varpå Muhammad svarade: ”Det är en människa” [dvs. oavsett etnicitet, trosuppfattning och social ställning
Interreligiös dialog och fredlig samexistens med människor med andra trosuppfattningar:
Interreligiös dialog kan defnieras som en tvåvägskommunikation eller -samtal mellan människor med olika religiösa uppfattningar och traditioner i syfte att nå positiva resultat såsom att röra sig från misstänksamhet och förvirring till förståelse och medvetenhet, eller från fentlighet till vänskaplighet
År 632 e.Kr. i sin moské i Medina tog Muhammad emot och stod värd för en kristen delegation som kom från Najran (i Jemen) för att lära om islam och diskutera skillnader mellan islam och kristendom. Muhammad tog fram riktlinjer och förhållningsregler för dialog och debatt med andra baserade på de Koraniska lärorna som betonar respekt, visdom, ömsesidig förståelse och vänlighet. Han reciterade följande verser ur den Heliga Koranen:
"Och ge er inte in i diskussioner med eferföljarna av tidigare uppenbarelser annat än på det hövligaste och mest hänsynsfulla sätt – utom med sådana bland dem som vill väcka förargelse – och säg: "Vi tror på det som har uppenbarats för oss och det som har uppenbarats för er, och vår Gud och er Gud är en och samme Gud och vi underkastar oss Hans vilja." Koranen 29:46 "Kalla [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett måttfullt och försynt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avviker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som följer Hans ledning". Koranen 16:125
Umar-moskén och den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem:
I Gamla staden i Jerusalem har ett storslaget exempel på religiös tolerans funnits i många hundra år. Det började när den islamiska statens andre ledare kalif Umar bin al-Khattab år 638 e.Kr. fredligt intog Jerusalem utan att spilla en droppe blod. Umar bjöds av Jerusalems ärkebiskop Sofronius in att be i den Heliga Gravens Kyrka. Kyrkan kallas även Uppståndelsekyrkan och
är den heligaste kristna platsen i världen. Den omfattar Golgata där de kristna tror att Jesus korsfästes och den grav där han begravdes. Platsen har sedan 300-talet e.Kr. varit en viktig vallfartsort. I en beaktansvärd gest avböjde Umar att be i kyrkan och sa: ”Om jag ber i den kyrkan kommer muslimer att betrakta den som en moské eller muslimsk religiös plats.” Istället förrättade Umar bön en liten bit bort från kyrkan. Hans agerande bekräftade den fredliga samexistensen mellan islam och andra religioner. Det bekräftade också religionsfrihet för ickemuslimer i den islamiska staten.
är den heligaste kristna platsen i världen. Den omfattar Golgata där de kristna tror att Jesus korsfästes och den grav där han begravdes. Platsen har sedan 300-talet e.Kr. varit en viktig vallfartsort. I en beaktansvärd gest avböjde Umar att be i kyrkan och sa: ”Om jag ber i den kyrkan kommer muslimer att betrakta den som en moské eller muslimsk religiös plats.” Istället förrättade Umar bön en liten bit bort från kyrkan. Hans agerande bekräftade den fredliga samexistensen mellan islam och andra religioner. Det bekräftade också religionsfrihet för ickemuslimer i den islamiska staten.
Umars fördrag
Umar erbjöd Jerusalems folk ett freds- och skyddsfördrag som kom att bli känt som Umars fördrag. Det har under århundradenas lopp och fram till dagens datum funnits uppsatt på moskéns port.
i Guds namn, den Barmhärtige, den nåderike detta är en försäkran om fred och beskydd given av Guds tjänare Umar till folket i ilia [Jerusalem]. Han gav dem en försäkran om skydd för deras liv, egendom och kyrkor såväl som för de sjuka och de friska och hela det religiösa samfundet. deras kyrkor ska inte intas, förstöras eller avyttras helt eller delvis. inget tvång ska ske mot dem i religiösa frågor och de ska inte skadas. Folket i ilia ska betala skatt (jizya) som människor i städer gör [och som muslimer betalar en liknande skatt i form av zakat]
Handels- och affärsetik
Muhammad uppmuntrade handel och näringsverksamhet grundade på islamiska värden som förbjuder fusk, oetiska metoder, bedrägeri, bedrägligt förfarande, monopol och oskäligt utnyttjande.
Han sa också: Gud skänker den Sin Nåd som är tolerant när han köper, tolerant när han säljer, och tolerant när han ber om sina rättigheter.” (Applicable for males and females - Bukhari, 2076/16)
Att ljuga eller bryta ett löfte är detsamma som hyckleri:
Muhammad sa:”Den som har följande fyra karaktärsdrag är en hycklare, och den som har ett av dem har en hycklares drag till dess han upphör med det:
1- När han får ett förtroende sviker han,
2- När han talar far han med osanning,
3- När han sluter ett avtal bryter han mot det
4- När han grälar beter han sig på ett oklokt, ondsint och kränkande sätt.
Kort efter att han hade anlänt till Medina bad han sina följeslagare att köpa en bit mark och avsätta den för fri handel. Människor kom där sedan att köpa och sälja utan att betala några avgifter eller tullar. De kallade området Manakha
Bilden nedan visar muren kring frihandelsområdet för 14 århundraden sedan.
FOTNOTER
1 Riyadh al-Salihin,183/3, 245/2; Sahih al-Bukhari, 13
2 Riyadh al-Salihin, 121/5
3 Riyadh al-Salihin, 858/2
4 ahih al-Bukhari, 11
5 Sahih al-Albani, Abu Dawud, Imam Ahmed och Tirmidhi
6 Riyadh al-Salihin, 862/1; Bukhari, 598/10
7 Riyadh al-Salihin, 159/1; Sahih al-Bukhari, 6065
8 Riyadh al-Salihin, 1734/1, 1738/3