Muhammad var illitterat:

Han kunde varken läsa eller skriva. Han levde aldrig utanför Mecka eller sökte kunskap utifrån. Muslimer tror att Muhammad (fvöh) förmedlade den Heliga Koranen som Guds Budskap och Skrift till alla människor. Han förmedlade den bokstav för bokstav och ord för ord utan att formulera om någon del med egna ord..

Muhammads uttalanden och undervisning blandades inte med den Heliga Koranen:

De samlades i skrifter kallade ”Profetens Sunna” som innefattar hans undervisning, hans levnadssätt och hans förklaring av Skriften (den Heliga Koranen).

Gift med en hustru under 25 år:
Muhammad gifte sig med Khuwaylids dotter Khadija som kom från den högättade familjen Asad.2

Hon var en i sitt samhälle aktad kvinna, och hon var änka. Muhammad arbetade för henne under två år innan hon friade till honom via en tredje part. Hon såg honom som en ytterst lojal, rättfram och moralisk person..

Framgångsrikt äktenskap: 
 Although Khadijah was 15 years older than Muhammad, both of them came from a similar social class in the community.

Khadija var femton år äldre än Muhammad men båda kom från en liknande social bakgrund i samhället. Åldersskillnaden var inget hinder för ett lyckligt äktenskap som varade 25 år fram till dess Khadija vid 65 års ålder dog år 619 e.Kr. Efter att Khadija hade gått bort gifte Muhammad om sig.

Sexbarnsfar och familjeman:

  Muhammad och Khadija levde i harmoni och frid. De fick fyra döttrar (Zaynab, Ruqayya, Um Kulthum och Fatima) och två söner (al-Qassim och Abdullah) som dog vid tre respektive fyra års ålder. Muhammad brukade ägna tid tillsammans med sin familj, hjälpa sin hustru med hushållet, sy sina egna kläder och se efter sina barn.

Gudomlig uppenbarelse inleds:
Muhammad fck den första uppenbarelsen från Gud och utsågs Guds budbärare för alla människor. Ett uppdrag som krävde stark tro, engagemang och ärlighet.

Muslimsk kärna formas:
Muhammad bjöd sina vänner, sin inre cirkel och utifrån personliga egenskaper utvalda personer att anta islam. Under de tre första åren efter att profetskapet hade inletts antog omkring 130 personer islam och blev en stark kärna som öppet kunde sprida islam. Denna muslimska kärna var en mix av mindre bemedlade och välbärgade människor.
.

Muhammads öppna inbjudan möter motstånd:
Muhammad och hans efterföljare börjar tala öppet med människor om islam. Trots att Muhammad var känd och respekterad som en pålitlig och hederlig man accepterade inte meckanska ledare hans inbjudan att anta islam utan gjorde motstånd. De beskrev honom som poet, magiker och galning.

Muhammad lockas och hotas:
Meckanska ledare försökte få Muhammad att sluta bjuda in människor till islam genom att locka och hota honom. Samtidigt försökte de hindra människor att lyssna till honom. De visade en ökande fentlighet gentemot nya muslimer, och förföljde och torterade dem som var fattiga och svaga. 

Muhammad står sina efterföljare bi och skickar en del av dem till Abessinien:
Muhammad stod sina efterföljare nära. Han brukade träffa dem i al-Arqams hus vilket fungerade som en liten skola. Han undervisade dem i värderingar och moral och ingav dem känslor av ansvarstagande och målmedvetenhet. Muhammad såg det lidande och de svårigheter en del av efterföljarna fck utstå och rådde dem att söka skydd i Abessinien, ett land som han beskrev som rättfärdigt och styrt av en rättrådig kristen kung under vilken ingen behandlades med orätt.

Två inflytelserika män antar islam: 
Två starka och respekterade män från Mecka, Umar bin al-Khattab och Muhammads farbror Hamza bin Abdul-Muttalib, antog islam. Detta blev en betydelsefull vändpunkt för muslimerna. Hamza blev en hängiven efterföljare och beskyddare av Muhammad fram till sin död i slaget vid Uhud år 625 e.Kr. Tre år efter Profeten Muhammads bortgång år 632 e.Kr. blev Umar den andre kalifen och ledde den islamiska staten under elva år

Muhammad bojkottas:
De meckanska ledarna bojkottade Muhammad och hans efterföljare och pålade dem en social och ekonomisk blockad som pågick under tre års tid. Under denna tid fick Muhammad och hans efterföljare utstå svåra umbäranden som blev en mödosam prövning av deras tålamod, övertygelse och hängivenhet för sanningen.

Ett sorgens år:
Meckanska ledare avbröt den sociala och ekonomiska bojkotten när de insåg att den inte tjänade sitt syfte. Samma år gick Muhammads hustru Khadija och hans farbror Abu Talib bort. Muhammad tappade hoppet om Mecka och beslöt att förmedla Guds Budskap och söka stöd utanför Mecka. Han begav sig till staden Ta’if men möttes av fendskap.4 Därutöver talade han med över tjugo andra arabiska stammar om islam men fck ingen positiv respons.

En strimma hopp:
Under vallfärdssäsongen träffade Muhammad sex personer från Yathrib (en stad 450 km norr om Mecka) och talade med dem om islam. De trodde på Muhammad och återvände hem med avsikt att bjuda in fler människor från sin egen stam och andra stammar i Yathrib. De kom överens om att de skulle komma tillbaka till Mecka året därpå för att träffa Muhammad, ”Guds Profet och Sändebud”, igen”.

Nya muslimer svär Muhammad trohet:
Året därpå (621 e.Kr.) återvände samma grupp och ytterligare sex personer.5 De svor sin trohet till Muhammad (och godtog honom därmed som Guds Sändebud) och lovade att. 

1- inte tillbe någon annan utom Allah, den Ende Guden
2- inte stjäla
3- inte begå äktenskapsbrott
4- inte döda,
5- inte tala illa om grannar, och
6-inte gå emot Guds Sändebud.

Gruppen återvände till Yathrib och bjöd sina ledare och sitt folk att anta islam. De återvände igen följande år (622 e.Kr.) vid tiden för vallfärden i sällskap av mer än 70 män och två kvinnor. Ett liknande trohetslöfte gavs åter till Profeten Muhammad..

Ett nytt muslimskt samhälle formas 450 km norr om Mecka:
Ledarna för de två mest inflytelserika stammarna (Aws och Khazraj) i Yathrib antog islam varpå deras folk följde efter. Profeten Muhammad bjöds in till Yathrib för att bli deras ledare.

Meckanska ledare intrigerar för att mörda Muhammad; migration till Yathrib inleds: 
 Saker och ting förvärrades i Mecka. Muhammad uppmanade Meckas muslimer6 att flytta till Yathrib. I samband med deras migration flyttade också Muhammad till Yathrib i september år 622 e.Kr. Hans migration markerar den mest avgörande vändpunkten i islamisk historia. Med utgångspunkt i Yathrib blomstrade islam, en islamisk stat bildades och en rättvis social ordning kom till stånd.

Muhammad blir Yathribs ledare:
Yathribs befolkning bestod av araber och judar. Det fanns två stora arabiska stammar och tre mindre judiska stammar, men den arabiska kommuniteten var större och innehade den politiska makten. Muhammad, ”Guds Profet”, utsågs frivilligt, under fredliga former och med majoritetens samtycke till Yathribs ledare

Muhammad ändrar det multikulturella samhällets namn:
”Medina” var det nya namn som Muhammad gav staden Yathrib.

Efter de meckanska muslimernas migration tillhörde Yathrib inte längre en särskild grupp araber utan blev hemland för de troende som accepterade islam.

Eftersom Yathrib även bestod av judiska stammar och andra arabiska stammar som inte hade antagit islam kallade Muhammad den inte islams stad. Istället benämndes den ”Al-Madinah” (Medina), vilket helt enkelt betyder ”Staden”, i vilken alla invånare hade liknande medborgerliga rättigheter..

Muhammad uppmanar till fred och enighet i Medina:
Under sitt första offentliga framträdande inför Medinas invånare höll Muhammad ett mycket koncist tal som tryckte på vikten av harmoni och social sammanhållning. Han sa:

”Människor, sök och sprid fred och erbjud varandra mat, ta hand om era nära och be till Gud under natten då andra sover så att ni vinner Guds belåtenhet och träder in i Hans paradis.” (Ibn Majah, 4331) and (Tirmidhi, 5842). 

”Människor, sök och sprid fred och erbjud varandra mat, ta hand om era nära och be till Gud under natten då andra sover så att ni vinner Guds belåtenhet och träder in i Hans paradis.”.

Muhammad tecknar det första avtalet med judar för att skydda mänskliga rättigheter: 
De flesta judar hoppades att den siste Profeten skulle komma från en judisk bakgrund. Även om de flesta judar inte erkände Muhammad som Guds Sändebud formulerade han (i egenskap av stadens ledare) den första ”Konstitutionen och deklarationen om mänskliga rättigheter och friheter” vilken alla arabiska och judiska stammar enades kring och undertecknade. 

Avtalet garanterade religionsfrihet för muslimer och judar såväl som icke-muslimer. Dessutom skyddade avtalet säkerheten för alla medina invånare och krävde alla parter som undertecknade det att bidra till stadens försvar vid externa attacker.

Det oundvikliga slaget vid Badr:
 När muslimer migrerade från Mecka till Medina tvingades många av dem att överge sina hem och se sin egendom konfskerad. 

Meckanska ledare använde det konfskerade i handel och affärsverksamhet. Muslimerna fck vetskap om en handelskaravan, ägd av meckanska ledare och under ledning av fenden Abu Sufyan, som skulle komma att färdas längs en handelsrutt nära Medina.

Muhammad manade muslimerna att ta karavanen som ersättning för den egendom som konfskerats i Mecka. En styrka på endast 313 man tog sig an uppdraget. Det meckanska underrättelseväsendet rådde Abu Sufyan att ändra karavanens färdväg. Mecka sände dessutom ut en styrka på 950 man för att möta den muslimska styrkan som inte var förberedd för krig och långt sämre utrustad än den meckanska enheten.

Det var därför häpnadsväckande och bortom alla förväntningar att muslimerna gick segrande ur denna första strid mot Mecka. En rad meckanska ledare och framstående personer dödades i detta slag.

Meckanska ledare angriper Muhammad och hans efterföljare i slaget vid Uhud: 
I vedergällning för nederlaget vid Uhud, och till följd av en rädsla för att förlora sin ledande roll i Arabien, sände Mecka tillsammans med några arabiska allierade en styrka på 3 000 krigare för att gå till attack mot muslimerna vid Uhud, ett berg norr om Medina. 

Muslimerna led ett nederlag i detta slag och Muhammad sårades men fördes i säkerhet. I slaget dödades också några av Muhammads följeslagare, bland andra hans älskade farbror Hamza. 

Meckaner och andra stammar går till attack mot Muhammad och hans efterföljare i löpgravsslaget: 
Detta slag kallas också ”de sammansvurnas slag”. Eftersom Muhammad inte hade dödats i slaget vid Uhud manade meckanska ledare och några arabiska och judiska stammar till en gemensam aktion och ett samordnat angrepp för att döda Muhammad och utplåna det muslimska samhället.

10 000 krigare tågade mot Medina. Efter att ha samrått med sina följeslagare beslöt Muhammad att satsa på ett förslag från en persisk muslim vid namn Salman om att gräva en 5,5 km lång och 4,6 m bred löpgrav längs med Medinas norra tillfarter.

Muslimerna befann sig i en ytterst prekär situation och gjorde sitt bästa för att försvara sig. Efter en månadslång belägring blev de meckanska trupperna och deras allierade otåliga, och samtidiga hårda stormar och vindar tvingade de sammansvurna att packa ihop sina tält och dra sig tillbaka.

Hudaybiya-fördraget – 10 års vapenvila:
Ett år efter löpgravsslaget tog Muhammad ett fredligt initiativ till att göra umra (den mindre vallfärden till Guds Hus Kaba i Mecka). Att besöka Mecka för tillbedjan var en religiös rättighet som Mecka tillerkände alla folk i Arabien. It was a great surprise for Meccan chiefs to see Muhammad approaching Mecca with 1400 civilians coming from Madinah. 

Det var en stor överraskning för de meckanska ledarna att få se Muhammad närma sig Mecka med 1 400 civilister från Medina.

Efter utdragna förhandlingar ingicks en tioårig vapenvila i vilken ett villkor var att Muhammad och hans följeslagare återvände hem för att komma tillbaka året därpå (628 e.Kr.) för att besöka Mecka. Vapenvilan innehöll en rad andra villkor med vilka muslimerna var missnöjda eftersom de tycktes vara till Meckas fördel.

Under vapenvilan förmedlade Muhammad Guds Budskap både inom och utanför Arabien: 
Vapenvilan var ett gyllene tillfälle för Muhammad att förmedla Guds Budskap och fritt tala med människor utan att riskera att bli stoppad eller avbruten av andra krafter.

Muhammad sände delegationer till andra arabiska stammar i Arabien och skrev brev till härskare och kungar i grannländerna och i den tidens stormakter Persien, Bysans och Egypten och bjöd dem att acceptera islam som ”Guds Budskap”. Muslimerna ökade i antal allteftersom människor fann sanningen i islam.

Fredligt maktövertagande i Mecka:
Inom mindre än två år bröts vapenvilan av Mecka när deras allierade dödade 20 muslimer.

Som svar på detta dåd tågade Muhammad med 10 000 muslimer för att inta Mecka, men instruerade sina krigare att bara bruka våld om de själva blev angripna.7
Meckas ledare var skamsna och inte beredda att bekämpa muslimerna. När den muslimska styrkan kom fram till Mecka vände sig Muhammad (fvöh) till hela Meckas folk och bekräftade Guds Enhet, hänförde segern till Honom och påminde människorna om att de alla härstammar från Adam och att Adam skapades ur markens stoft.

Meckas ledare var skamsna och inte beredda att bekämpa muslimerna. När den muslimska styrkan kom fram till Mecka vände sig Muhammad (fvöh) till hela Meckas folk och bekräftade Guds Enhet, hänförde segern till Honom och påminde människorna om att de alla härstammar från Adam och att Adam skapades ur markens stoft”. 

Exemplarisk förlåtande attityd:  
Trots de umbäranden som Meckas folk hade utsatt honom för under 21 år agerade Muhammad med storsinthet och hög moral. Han svarade: ”Känn ingen fruktan idag. Gå nu hem, ni är fria.” Muhammads agerande gjorde starkt intryck och många kom till honom för att svära sin trohet och anta islam. (Sunan Al-Bayhaqi, 9/118, 18342, 18343)

Arabiska stammar antar islam:
Efter det fredliga intåget i Mecka kom delegationer från hela Arabien för att lära sig om islam. Utöver Hawazen som militärt bekämpade muslimerna och till slut besegrades vid Hunayn antog flertalet arabiska stammar islam. Muhammad sände flera av sina följeslagare till olika provinser i Arabien för att lära människor islam – Guds Budskap.

" När Muhammad återvände till Mecka var hans främsta mål att rena Guds Hus. Han förstörde alla avgudabilder runt och i Kaba, det Guds Hus som hade uppförts av Profeten Abraham (fvöh) för att förhärliga den Ende Guden (universums och alltings Skapare)"

Muhammads avskedspredikan:  
Muhammads uppdrag var slutfört och hans liv gick mot sitt slut. År 632 e.Kr. gjorde Muhammad vallfärden och framförde sin sista predikan inför 100 000 människor.

Hans predikan påminde människor om trons grunder: tro på En Gud; livets, tillgångarnas och egendomarnas okränkbarhet; alla rasers likvärdighet; rättvisa; kvinnors rättigheter och moral.

632 e.Kr.
Profeten Muhammad gick bort i sitt hem i Medina år 632 och efterlämnade endast ett fåtal ägodelar. Han lämnade inte efter sig några pengar eller rikedomar utan ett trosarv som ännu, med Guds ljus, lyser upp sinnena hos miljoner människor världen över. 
"Att göra fel är mänskligt, att förlåta är Gudomligt" Alexander Pope