. Hans egenskaper
Muhammeds
Karaktär
M muslimer har inga ritningar eller bilder för profeten Muhammad eller profeterna framför honom. Men till skillnad från grundarna till de stora trostraditionerna före sin tid är Profeten Muhammad mycket mer en igenkännlig historisk figur som hans kamrater och familjemedlemmar beskrev honom mycket bra och spelade in många historier från sitt liv för eftertiden. Karaktär
Hur såg han ut?
Muhammad (fvöh) var en ljus man med en rosig skiftning. Han var lite över medellängd. Han var välbyggd med breda axlar. Hans mage sköt aldrig ut längre än hans bröstkorg. Han gick raskt och målmedvetet och med varje fot tydligt lyft över marken. Muhammads följeslagare beskrev honom som en ståtlig person med markerad panna, rak näsa, långa ögonfransar, stora mörka ögon, vackra tänder och ett behagligt leende. Han hade lätt vågigt hår och ett tjockt skägg. Hans följeslagare menar att han hade ett vänligt strålande ansikte som liknade en fullmåne. Hans skratt var inte högljutt utan mestadels i form av ett leende som visade hans tänder lite som hagelkorn. Hans munterhet och öppna personlighet märkte alla av.
Muhammad (fvöh) var ständigt gladlynt, naturligt avslappnad och mild till sinnet. Han var inte någon gapig skrävlare och inte den som hävde ur sig obsceniteter. Han var varken någon felfnnare eller den som överdrivet prisade andra.
Muhammad (fvöh) var ständigt gladlynt, naturligt avslappnad och mild till sinnet. Han var inte någon gapig skrävlare och inte den som hävde ur sig obsceniteter. Han var varken någon felfnnare eller den som överdrivet prisade andra.
Sättet han talade på
Muhammad (fvöh) talade inte i onödan, och det han sade hade alltid en betydelse utan överflödig utfyllnad. Hans utsagor var precisa och koncisa med komplett innebörd i få ord. Han var vältalig utan överdrifter men också utan onormal korthet. När han ville understryka något brukade han upprepa det tre gånger med en handrörelse. Han talade inte om någonting om han inte hade förhoppning om belöning från Gud för det. Han sa till sina följeslagare:
"Jag garanterar ett hem i paradisets omkrets för de som slutade argumentera, trots att de är rätt och jag garanterar ett hem mitt i Paradiset för dem som slutade trots att de skämtade och jag garanterar ett hem i den övre delen av Paradis För dem som visar gott beteende. " (Sahih Abu Dawood)
Hans känslor
Han höll sina känslor i strama tyglar. När han blev irriterad vände han sig bort eller höll tyst. När någon gjorde något i strid med Guds Lag brukade han visa stor upprördhet och bestämdhet. Ingen kunde stå emot hans vrede när det handlade om Herrens sanning, men han blev aldrig uppbragt i egen sak
Hur mötte han människor?
Muhammad var alltid den första som hälsade folk. Han tog
inte handen ut ur ett handslag före den andra.
Den som såg honom av en händelse kom för att beundra
och vörda honom. Och den som var nära honom kom
att älska honom. Han var mild i naturen. Han var varken
oförskämd eller föraktig för någon.
När han tittade på andra tittade han på dem rakt framifrån.
Om någon ropade på honom vred han sitt ansikte mot
hela kroppen.
När han besökte en grupp placerades han i närmaste
lediga jobb. Han instruerade sina följeslagare att göra
detsamma. Han var närmast uppmärksam på dem som var
närmast honom på ett sådant sätt att ingen uppfattade att
andra hade prioriterats.
Han straffade inte speciella platser för dem som skulle
sitta. Han var rättvis mot sina följeslagare och alla andra.
De skiljs endast av god karaktär och hängivenhet mot Gud.
Muhammad (fvöh) sa: ”Vad har jag med världsliga saker att göra. Mitt förhållande till världen är likt den resandes som vilar en stund i skuggan av ett träd och sedan bryter upp och fortsätter.”
Allt han gjorde var måttfullt utan excesser eller egensinne. Han kritiserade aldrig eller överdrivet berömde den mat eller dryck som serverades honom. I hemmet delade han in sin tid i tre delar, en del för Gud, en del för familjen och en del för sig själv. Han tog alltid del i hushållsarbetet och brukade laga sina kläder och skor och sopa golv. Han klädde sig väl och doftade gott. (Sahih Bukhari, kapitel ”Kitabul Adab”) Efter gryningsbönen brukade han sitta kvar i moskén och läsa den Heliga Koranen och lovprisa Allah till dess solen gick upp. Efter midnatt steg han upp för (tahajjud) bön vilken han inte försummade en enda gång under sitt liv. Han hade förklarat det otillåtet för honom själv eller någon i hans familj att ta emot någonting som getts i form av zakat eller sadaqah (olika typer av välgörenhet). Han var så noga med det att han aldrig utsåg någon familjemedlem som zakat-administratör. Hans hem var ingenting annat än en hydda med väggar gjorda av obränd lera och halmtak av palmlöv täckta av kamelskinn.
Muhammad (fvöh) sa: ”Vad har jag med världsliga saker att göra. Mitt förhållande till världen är likt den resandes som vilar en stund i skuggan av ett träd och sedan bryter upp och fortsätter.” (2/666- 2788, Musnad Ahmad, Narrated by Abdullah bin Abbas)