Epilog
Epilog
Historien har registrerat fina detaljer om Muhammeds liv såväl som hans sublima och humana samarbete med människor.
Muhammad, mannen
Historien har dokumenterat Muhammads storsinta och humana behandling av människor. Hans kallelse och undervisning var baserad på vänskaplighet och broderskap. Motsättning och stridighet hade ingen plats i hans uppträdande. Michael Hart har i sin bok The 100; A Ranking of the Most Influential Persons in History skrivit:
”Från ett blygsamt ursprung grundade och förkunnade Muhammad en av världens stora religioner och blev en ytterligt effektiv politisk ledare. I dag, tretton sekler efter hans död, är hans inflytande fortfarande mäktigt och genomgripande. Majoriteten personer i denna bok hade fördelen av att vara födda och uppväxta i civilisationers centrum, i högt kultiverade och politiskt betydelsefulla nationer." "Muhammad, å andra sidan, var född år 570 e.Kr. i staden Mecka i södra Arabien som vid den tiden var en avkrok i världen långt från handelns, konstens och vetandets metropoler.”
”Det är troligt att Muhammads relativa inflytande på islam har varit större än Jesus Kristus och Paulus kombinerade inflytande på kristendomen. På en rent religiös nivå tycks det då sannolikt att Muhammad har varit lika inflytelserik i mänsklig historia som Jesus.”
Muhammad, ledaren:
Den franske skribenten och politikern Alphonse de Lamartine skrev i sin bok Histoire de la Turquie”Om storslagna syften, små medel och förvånansvärda resultat är tre kriterier för mänsklig genialitet, vem är då djärv nog att jämföra någon annan framstående historisk person med Muhammad?”
”Aldrig har en människa, frivilligt eller ofrivilligt, för sig själv satt ett mer upphöjt mål, ty målet var övermänskligt; att bryta ner vidskepelser som införts mellan människan och hennes Skapare och återföra Gud till människan och människan till Gud; att återställa den rationella och helgade tanken om gudomlighet mitt i de då existerande materiella och missprydande avgudarnas virrvarr. Aldrig har en människa på så kort tid åstadkommit en så enorm och varaktig revolution i världen.”
Lamartine påpekade också att Muhammad inte förflyttade vapen och imperier för att skapa materiell makt utan förändrade tankar, trosuppfattningar och själar. Med en Skrift som grund, i vilken varje bokstav har blivit lag, byggde han en andlig gemenskap som omfattar människor med olika språk och etnicitet över hela världen.
Berättelsen om Suraqah och en förutsägelse om något
som sker 20 år senare:
När Muhammad år 622 e.Kr. utvandrade till Medina med sin nära följeslagare Abu Bakr utlyste Meckas ledare en stor belöning på 100 kameler för den som fångade in Muhammad död eller levande. Muhammad och hans följeslagare spårades olyckligtvis upp av en arabisk riddare vid namn Suraqah bin Malik som var lockad av den stora belöningen. På vägen snavade och föll hans häst några gånger. Suraqah uppfattade dessa ovanliga incidenter som indirekta tecken på att Muhammad troligen understöddes av gudomlig kraft. När Suraqah kom nära Muhammad sa den senare till honom: ”Återvänd till ditt folk och jag lovar dig att du en dag (under den islamiska statens paraply) kommer att bära den persiske härskaren Khusrovs armband." Al-Bayhaqi in Al-Sunan Al-Kubra (6/357), no. 13156 I förundran frågade Suraqah Muhammad om han menade den iranske härskaren Khusrov bin Hormuz armband. Muhammad svarade ja med full förtröstan och en stark övertygelse om att islams religion kommer att nå Persien och bli känd över hela världen.
Suraqah återvände till Mecka men han antog inte islam förrän Muhammad fredligt intog Mecka 8 år senare (år 630 e.Kr.). Muhammad gick bort år 632 e.Kr. och hans löfte till Suraqah uppfattades av hans följeslagare som äkta och som att det skulle inträffa en dag. Tiden gick och Umar bin al-Khattab blev den islamiska statens andre kalif. År 642 e.Kr. nådde islam Persien och den persiske härskarens tillgångar föll i Umars händer. Umar mindes berättelsen om Suraqah och bad sina följeslagare att hämta honom. 20 år hade gått och Suraqah hade blivit en gammal man. Efter den gemensamma bönen sa Umar till Suraqah: ”Här är den persiske härskaren Khusrovs armband, detta är vad Muhammad lovade dig. Sätt på dem och låt alla muslimer se dem så att alla kan vara säkra på att Muhammads löfte är uppfyllt.” Suraqah brast i gråt och alla snyftade. Muhammads förutsägelse blev verklighet tio år efter hans död
Muhammad, Guds Sändebud
År 630 e.Kr. fck Muhammad övertag på Meckas ledare och gick in i staden utan att bruka våld. Han återvände inte hem för att bosätta sig där resterande del av sitt liv utan för att rensa staden från hedendom och återställa Kaba i enlighet med dess ursprungliga syfte (Kaba är den kubiska byggnad som byggdes av Abraham för dyrkan av En Gud). Han avlägsnade alla avgudabilder från området runt Kaba och bad sedan sin följeslagare Bilal att klättra upp på Kaba och ropa ut: ”Gud är större, Gud är större, jag vittnar om att det inte fnns någon gud utom Gud och jag vittnar om att Muhammad är Hans sändebud.”
Muhammad ville ha nyckeln till Kabas port, så han kallade på Uthman bin Talha (från Bani Shaybas släkt) som var den som var anförtrodd nyckeln. Det är väsentligt att känna till att det före islam fanns ett avtal som hade gett släkten Bani Shayba förtroendet att vara Kabas värd och övervakare. Detta hedersuppdrag och ansvar hade överförts från generation till generation inom samma familj och nu hade Uthman bin Talha uppdraget. Uthman bin Talha var vid tillfället ny muslim. Många år tidigare hade han vägrat att låta Muhammad komma in i Kaba och förrätta bön som andra människor eftersom han inte trodde på honom. När Muhammad återvände till Mecka hade han inget annat val än att ge honom nyckeln och bli av med hedersuppdraget att sköta platsen
I den stunden bad flera personer Muhammad att skänka dem äran att ha hand om nyckeln till Kaba, och tusentals muslimer ville se vem Muhammad skulle utse till Kabas nya värd och övervakare. Muhammad bröt stundens tystnad, öppnade porten till Kaba och rensade ut alla avgudabilder. Han såg sedan på Uthman bin Talha och sa till honom:
”Idag är en lojalitetens och gudfruktighetens dag! Ta nyckeln tillbaka. Från och med nu och fram till Den Yttersta Dagen kan ingen ta den ifrån dig [släkten Bani Shayba] utan att vara en angripare.” Al-Tabaraani in al-Kabir (11/120) No .: 11234
Ett ögonblick av trohet som har varat till denna dag:
Det kanske förvånar dig att få veta att nyckeln har funnits i Bani Shaybas ägo fram till denna dag! Mer än 1 400 år har gått och nyckeln går fortfarande från generation till generation inom släkten Bani Shayba. Hittills har ingen vågat ifrågasätta detta av rädsla för att bli betraktad som ”angripare” enligt Muhammads beskrivning. I våra dagar går det till så att när saudiska myndigheter gör den årliga städningen och förberedelsen för vallfärden kontaktar de Bani Shayba (som är en saudisk släkt) som kommer och öppnar åt dem
Karen Armstrong, författare till Muhammad – A Prophet for Our Time påpekade att vi måste närma oss Profeten Muhammads liv på ett balanserat sätt för att kunna förstå hans betydande insatser. Han har viktiga lärdomar att komma med, inte bara för muslimer utan också för västerlänningar.
Muhammad svettades bokstavligen av ansträngning för att bringa lugn till ett konflikthärjat Arabien. Hans liv var en oförtröttlig kamp mot girighet, orättvisor och högdragenhet.
Karen Armstrong menar att vi, om vi vill undvika katastrof, måste få de muslimska och västerländska kultursfärerna att uppskatta varandra. En bra startpunkt är personen Muhammad.
